Eller är Preben och dansken än dummare? Oavsett vilket så är Köpenhamn en mäkta trevlig stad, sägs det.
En viktig EM-kvalmatch mot Danmark på Parken i Köpenhamn en lördag i början av sommaren – det låter väl inte helt fel? Så tänkte åtminstone vi när det började snackas om den här helgen i vintras. Föga förvånande var intresset för att åka med inte riktigt lika stort när det väl var dags att boka resan, vilket dock inte hindrade två herrar från att entra öresundståget från Göteborg redan vid 6-tiden på fredagsmorgonen. Planen var att hinna med lite turístande, shoppande och förvärmande innan övriga dök upp på lördagen. Nerresan var hur som helst lugn på det stora hela, läsandes fina böcker och GP samtidigt som den skånske stolsgrannen lyckades sova igenom det mesta av resan trots störande element till maximum.
Väl framme på Hovedbanegården gällde det att försöka leta upp vårt, inte alltför exklusiva, boende. Vesterbro Ungdomsgård var namnet på lyxhotellet, som visade sig ligga i stadens mer dynamiska och promiskuösa område. Den vänlige portiern förklarade att man inte kunde betala med kort eller betala för mer än en natt i taget. Schysst tyckte vi, och nöjde oss med att betala för en av de två planerade nätterna. Kul var också att se fina 9E från Blekinge som var på klassresa och hade valt samma boende. En fuhrer till lärarinna hade de dock, som med barsk röst förkunnade för hela klassen att den som inte låg och sov på rummen senast kl. 23 skulle hamna i helvetet! Vi förstod snabbt att det var säkrast att hålla sig långt borta från blekingarna, och försökte istället få reda på om Halse hade överlevt förhöret hemma i Göteborg. Trots alla snabbuppdaterande bloggar var det dock svårt att skaffa sig en heltäckande bild över hur det egentligen hade gått.
Eftermiddagens shoppande gick sederrmera fint ur alla avseenden förutom det ekonomiska, och diverse suspekta butiker betades av. Bäst var den lilla butiken där det satt 4-5 stycken 13-åringar i en soffa längst in, vilka alla såg ut att vara hämtade direkt ur Shane Meadows senaste film "This is England" (bäst hittills iår!) med den enda skillnaden att dessa hade alldeles för dyra jackor på sig. Vi hann även med att prova den relativt nyinrättade Metron, som visade sig vara en låtsastunnelbana bestående av vanliga tåg. Värmen gjorde det dock till slut nödvändigt med en rogivande paus i en stor park i närheten av Nyhavn. Utsikten på grönområdet och 3kronors-ölen från butiken bredvid var det ingen av oss som klagade på.
Inför resan hade det diskuterats vilka danska kulinariska läckerheter som man inte borde missa. Väl på plats slutade det med ett ställe som körde billig pizza- och pastasalladsbuffé. Inte en gång, utan tre. Det var dock inte helt fel med tanke på vår studentikosa ekonomi, då det därmed räckte med att äta en gång per dag! Resurserna fick istället läggas på kvällens inammande av den danska ölkulturen. Efter att ha börjat på lite billigare ställen, där jag var nära att sälja min biljett till ett gäng stockholmare som nu arbetade i Köpenhamn, hamnade vi till slut på en lokal där priset på en gammeldansk skulle avgöras genom tärnkastning. Av någon anledning stämde det dock inte, och istället blev vi smått överfallna av en fyllekärring som först ogillade Göteborg, men efter att hon fått förklarat för sig att Allbäck och Wendt kom därifrån var det helt plötsligt favoritstaden och hennes nästa hemstad. Så kan det gå. När tantan började propsa på att få mitt paraply eftersom hon var hemlös (samtidigt som hon drack dyr sprit på lokal) kände vi att det var dags att traska vidare. Vid det här laget började dock den danska dimman lägga sig allt tyngre över den danska huvudstaden, men resten av natten innehöll bland annat trevliga blåvita på Old English Pub, berusade stockholmare och än mer fulla GP-journalister (Härd låg ensam hemma på hotellet!) på skotten vid Rådhusplatsen. När vi till slut kom hem hade 9E redan somnat….
Någon timme senare var det dags för uppgång, eftersom vi efter buffeätande och Netto-inhandlande skulle möta upp övriga blåvita som var på gång att anlända. Det var de dock inte ensamma om, överallt ramlade och rullade gula svenskar in på gatorna sjungandes olika fina bitar av den erkänt duktige svenske kulturpersonligheten Markoolio. Tanken var att sätta oss vid Nyhavnstorg, där det tydligen var utlyst svensk samling. En hel del folk var där, en del gillade att klättra på statyer samt kasta flaskor på danskar med samma statyintresse, andra nöjde sig med att gå runt i kycklingkostymer alternativt klä ut sig till det motsatta könet. Intressant att beskåda var även när ett TV-team dök upp, varpå minst 100 svenskar springer för allt vad de har för att komma med i bild. I övrigt hände det aldrig så mycket. Det regnade lite, äS äldre var fortfarande svårlokaliserade trots ivrigt smsande, någon gillade att skrika att ingen betalade skatt i Gbg och en gubbe blev arg för att vi inte ville skänka pengar till Camp Sweden och att vi dessutom hade fel kläder på oss. När det gäller den sistnämnda organisationen så kan undertecknad helt klart utge beröm till eldsjälarna där som trots allt lyckats styra upp supportersituationen runt landslaget en hel del. Att den sen inte har många likheter alls med den supporterkultur som finns runt huvudstadslagen, och åtminstone stundtals påminner om en freakshow på en del håll, får man kanske helt enkelt motvilligt köpa, eftersom det trots allt är dessa människor som åker på landslagets matcher.
Marschen till Parken var hur som helst mäktig och måste innehållit många, många, många tusen svenskar. Kollade man bakåt gick det inte att se annat än gult hur långt bak man är tittade, och då var vi ändå långtifrån täten. Inne på Parken hade jag fått en biljett längst ner i hörnet på långsidan, närmast den svenska kortsidan. Jag tar för givet att de flesta sett matchen så den behöver vi inte orda så mycket om. förutom att konstatera att den innehöll det mesta – och lite till. Den hetska stämningen som media rapporterade så ivrigt om märkte åtminstone inte jag nått av, inte en enda lättöl fick man på sig. Roligast på läktaren kan ha varit när en kille (dif?) på kortsidan gör något som retar upp vakterna (de som enligt media var lata och ointresserade) varpå tre vakter rusar upp på kortsidan för att jaga honom. Den kepsprydde svensken springer dock rakt igenom hela kortsidan och lyckas lura vakterna (varav en i FCK-keps) som mycket missnöjda fick återvända till sina kollegor framför läktaren utan någon fångst. Mycket underhållande från långsidan! Vid incidenten med tjocke-Preben i slutet var det först svårt att uppfatta riktigt vad som hade hänt, från läktarna. När de svenska spelarna kom inspringande igen och jublade samtidigt som anslagstavlan förkunnade 0-3 insåg dock alla vad som skett.
Efteråt gällde det att hitta de övriga som sett matchen på storbildsskärm i parken bredvid Parken, akta så man inte blev överkörd av politi-bilar innan det var dags för ännu en natt i det danska gemytets anda. Vid klockan 12 på söndagen avgick hejarklackledarens bil mot Göteborg igen med en hiskelig fart, vilket vi då alla var tacksamma över. Sammantaget var det en trevlig helg, i en trevlig stad, med en trevlig match.
På tisdag börjar dock allvaret igen, då räcker det inte med trevliga matcher i trevliga städer för att göra mig nöjd. Med X2000 mot Stockholm! Heja Blåvitt.
/Tug Wilson