November 2006. IFK Göteborg avslutar allsvenskan på åttonde plats i tabellen. En lång, tråkig vinter väntar utan Royal League eller andra spänningsmoment. Vi supportrar sätter vårt hopp till Silly Season. En Silly Season som blir en besvikelse. Säsongen skall till att starta, förhoppningarna är stora med det är väl få som tror på årets IFK Göteborg. Nu, efter 6 omgångar och ett par månader efter Silly Season-stiltjen går det bara att konstatera att det är drag kring IFK Göteborg!
Det är lika bra vi är ärliga – hur många trodde i januari-februari att det skulle vara sådant ståhej kring IFK Göteborg nu i mitten av maj månad? Man gick och väntade på storvärvningar och satsande nu när det skulle till ett nytt tränarpar och allt. Det som bjöds var en anfallare från division 2, en bänknötare från Helsingborg etc, en ung islänning osv, att jämföra med en förlust av en av förra årets bästa spelare (som jag ändå vågar påstå att Kihlberg var).
Träningsmatcherna bjöd ändå på hyfsade resultat, framförallt de sista inför seriestarten. Naiv som man är tror man ju alltid på guld, men kråkorna kraxade både här och där och pratade om mittenplaceringar, vilket faktiskt är fullt realistiskt om man ser till den trupp IFK Göteborg besitter i dagsläget. Premiären i Trelleborg kom så, förväntansfullt reste man ner och såg IFK spela 1-1 och man var redan då orolig och bedrövad. Hemmapremiär mot AIK så, nu skulle premiärnerver vara borta och rivalerna besegras. Rehn/Olssons spelidéer skulle äntligen visa sig och nu skulle avstampet för säsongen komma. Så blev det väl inte riktigt, en 1-2 förlust som sved. Brommapojkarna besegrades men det såg fortfarande krampaktigt ut, 1-1 mot HBK och så hann man med att nästan åka ur Svenska Cupen också. Rehn/Olsson talade om att det saknades linjer i spelet, att man inte gjorde som man skulle. Visst, en match kan man köpa det men 5-6 matcher i rad?
Men, sista halvtimmen mot HBK känns som vändpunkten. Tomas Olsson gjorde comeback efter skada och man kunde helt plötsligt skönja en ljusning! Matchen efter väntar örebro på bortaplan. Ni vet hur det brukar vara – konstgräs, nykomlingar, örebro som bara tråkar osv. Man var skeptisk när man satte sig i bilen på väg upp – helt lyrisk när man satt i bilen på väg hem. Skönspel, ett mittfält som börjar hitta helrätt, konstmål, you name it. Vasquez blir en ny bekantskap för tusentals människor världen över efter att målet uppmärksammats högt och lågt vid YouTube och tvprogram.
4-0 mot örebro innebar också serieledning. Det dök upp rykten till både höger och vänster om nya spelare. Vänstersidan skall förstärkas, Aubynn och Nisse Johansson kompletterades efter någon vecka också med Hysén. Helt plötsligt var det Blåvitt som drog i de lite tyngre namnen på transfermarknaden. Nu är förvisso både Aubynn och Johansson avskrivna, men bara att man är där och uppvaktar får ändå ses som ett friskhetstecken från klubbledningen. Framförallt också att man avstod att värva när man märkte att det inte passade riktigt, tidigare känns det som om man bara värvat spelare för deras namn och tidigare meriter, inte hur de är som fotbollsspelare eller personer.
4-0 mot örebro följs upp av 2-0 mot ett, försvagat, Gefle på hemmaplan där man spelar rent ut sagt lysande långa stunder. Första avslutet på mål efter 20 sekunder, när hände det senast? Marcus Berg i skytteligatopp, Olsson-Vasquez lysande i mitten, Alex tillbaka på högerkanten där han är kung. Eldin visade glimtvis att han inte bara är ett bänknötande träben från Helsingborg. Ragnar har väst till en jätte i försvaret, Hjalmar har fortfarande sina skönhetsfläckar men spelar upp sig. Det enda negativa är väl att Sella fortfarande inte hittat nätet i tävlingsmatcherna – men det skulle komma och som det kom.
Ljungby, Kristi Himmelfärd. Svenska Cupen, division 2-motstånd. B-betonad uppställning. Då slår han till, Stefan Selakovic. Ett äkta hattrick, bara veckan innan han skall upp i rätten. Islossning för Sella? Ja, vi hoppas på det. Rubriker och artiklar i tidningarna avslöser varandra, handlar det inte om skattehärvan som Aftonbladet och nu också GT kör stora reportage om, så är det om att spelet äntligen sitter och Blåvitt trillar boll, nyförvärv och rykten, arenabygget, Blåvitts nya skolsatning med mera.
även på läktarna händer saker och ting. Protester och röster har höjts mot placeringen på LM. I Flera år har det dessutom varit lite så och så inom de blåvita leden, olika grupperingar och olika intressen sinsemellan. Några av oss hade hört snacket i kulisserna, men helt plötsligt landsattes "projektet" LM4 – ett upprop för att ena alla anhängare till IFK Göteborg under en och samma fana, med samma grund. Kategori C som julgran, ultras som bengalhatare. LM4 kan, om det slår väl ut, vara något av det bästa som hänt IFK Göteborg i läktarväg. Inledningen har varit lovande, nu återstår att se vad det blir av det hela. United we stand!
Som sagt, det är drag kring föreningen just nu. Mer än det varit på länge. Hoppa på tåget Ni också! Prata, ät, sov, drick, passa på och LEV och NJUT IFK Göteborg just nu! Men framförallt, se till att ge föreningen och spelarna ditt stöd på matcher och genom att visa utåt att Göteborg är en Blåvit stad, inget annat! Fortsätt att bygga och föra vidare draget som finns kring föreningen just nu. Alla för Blåvitt – efter tre poäng mot Elfsborg imorgon är vi dessutom i ensam serieledning efter MFF och Hamarbys poängtapp!
Man skulle kunna ge sig bakåt i tiden och leta anledningar till att det helt plötsligt slagit om bara sådär. Det tänker jag inte göra. Jag skall vara lite barnslig och lite sådär skönt färgad och hävda att det var sista halvtimmen mot Halmstad som var vändningen. Starten på återtåget till Sverigetopp, på flera olika plan. Tänk, vad ett lyckat inhopp i en trist 1-1match kan få för effekter.
"ååååh, vi är Blåvitt! Blåa vita, från Göteborg…!"
Alla till Borås! /Pysen